Nausicaä of the Valley of the Wind

Hayao Miyazaki är förmodligen, i konkurrens med Akira Kurosawa, den japanska filmskapare som är mest känd för oss i Sverige. Vad kanske inte lika många känner till är att han på 1980-talet även skrivit och illustrerat Nausicaä of the Valley of the Wind - mangaförlagan till filmatiseringen med samma namn.

Nausicaä of the Valley
of the Wind - Vol. 1

Nausicaä of the Valley of the Wind ger känslan av en kombination av fantasy och science fiction. Världen som historien utspelar sig i är en sällsam framtidsvision av vår egen där mänskligheten har misskött sin planet och, i kombination med domedagsvapen, orsakat en näst intill fullständig ekologisk kollaps. En kraftigt decimerad mänsklig befolkning tvingas därför samsas om de små bitar land som fortfarande är beboeliga för människor.

Resten av världen är antingen bestående av stora syrafrätande hav, eller underliga skogar som släpper ut pollen som snabbt dödar en människa vid inandning. De enda som klarar av att leva i sådana skogar är förvuxna insekter, från halvmeterstora trollsländor till de magnifika, och för historien mycket centrala, Ohmu. Ohmu är en slags naturens rättskipare och deras ögon växlar färg från blå till röd när de blir upprörda.

Nausicaä ser rött

Huvudpersonen Nausicaä, eller Nausika som hon förmodligen skulle heta i en svensköversättning, är enligt Miyazaki inspirerad av en kombination av Nausika från Homeros Odysséen och en japansk historia om en prinsessa som älskade insekter. Nausicaä är självständig, krigisk när nöden kräver, men ofta omtänksam och med en stark uppfattning av både henne själv och mänskligheten som en liten bit i ett mycket större pussel.Hon är en mänsklig spegling av insektsskogarnas Ohmu, vilket tar sig tydligt uttryck i att hon kommer väl överens med dem och är den enda personen i berättelsen som lyckas lugna en Ohmu som bytt färg.

Resterna av ett
domedagsvapen

Mänskligheten i Miyazakis verk har dessvärre inte lärt sig av sina förfäders misstag. Tillbakakastade i ett nytt feodalsamhälle börjar berättelsen vid upptrappningen av ett krig mellan kungarikena Torumekia och Dorok. Aspirerande präster, prinsar och prinsessor kämpar för att återupptäcka förlorad teknologi från forna civilisationer, inklusive de legendariska gudakrigarna som knuffade mänskligheten över kanten till kollaps.

Miyazakis berättarstil är seriös och lite kärv. Att mangan tog ungefär 13 år att skapa märks i att han nästan aldrig slösar bort en ruta. Detta kräver visst fokus från läsaren och Miyazaki använder sig i stort sett aldrig av stora ensides- eller tvåsidorsillustrationer. Det är smått, stundtals på gränsen till plåttrigt, på ett sätt som är ganska sällsynt inom manga. Volymerna från Viz media är dessutom släppta i ett betydligt större format som, i kombination med rutornas struktur, för tankarna snarare till den västerländska serietraditionen.

Ohmu skrivs med japanskans
tecken för kung

Rädslan för atomvapenkrig är tydlig i Miyazakis allegori med gudakrigarna och känns väl inte fullt lika aktuell nu som den måste ha gjort på 80-talet, men den ekologiska aspekten, vad vi gör med vår planet, är fortfarande, snart 30 år senare, fullt relevant och högst aktuell.

Fördelen med Nausicaä of the Valley of the Wind är att den kan läsas precis så, som en exposé och kritik över mänsklig natur, vårt exploaterande av jordens resurser och om krigets förfärligheter. Men den kan också med behållning läsas utan sådana djupdykningar, som en fantastisk och dramatisk äventyrsberättelse. Med endast sju volymer är den dessutom betydligt kortare än mycket manga och kan tjäna som en fantastisk introduktion till vad manga kan vara men som det, dessvärre, allt för ofta inte är.