Vad är manga?

Någon som driver en blogg med titeln ”Manga - En blogg om japanska serier” borde rimligen ha viss koll på vad begreppet manga innebär. Jag tänkte med det här inlägget prova om jag verkligen klarar av att göra en sådan definition.

För att inleda: Manga på japanska är helt enkelt bara japanskans motsvarighet till det svenska ”serier” eller det engelska ”comics”. För en japan benämns alltså alltifrån Dragonball och Action Comics till Kalle Anka & Co som manga. Vad jag är ute efter att definiera är därför snarare hur personer utanför Japan använder begreppet manga, med fokus på ett svenskt, eller för den delen västerländskt, perspektiv och hur jag förhåller mig till detta.

För att göra detta har jag djärvt försökt dela in synen på vad som är manga i tre strömningar, alla med sina egna bekymmer, och även om jag främst placerar mig själv under en av dem lägger jag inte nödvändigtvis någon värdering i huruvida någon av definitionerna skulle vara objektivt bättre eller sämre än någon annan.

Den konstnärliga definitionen
Bygger på att man kan avgöra huruvida en serie är manga eller inte genom att se på hur karaktärerna är ritade. Jag inkluderar här de som argumenterar för att manga definieras av till exempel ett speciellt sätt att rita ögon, flickor eller stora tvåbenta robotar.

Denna definition är nog den vanligaste hos gemene man, men brottas med stora problem vid något slags bestämning kring vad som är manga och inte. Det blir en kvalitativ och högst subjektiv bedömning där jag personligen upplevt det som besvärligt att se något egentligt användningsområde som, när man går på djupet, inte leder till ändlösa diskussioner och hårklyverier.

Nämnas bör att det här är den enda av definitionerna som möjliggör att man kan sitta och ”teckna manga” utan att för den delen samtidigt rita serier. Det innebär också att begrepp som ”mangainspirerade teckningar” blir väldigt urvattnade eftersom allt man själv anser falla inom ramen för manga per definition gör det. Även om andra inte anser att teckningen gör det.

Den dramaturgiska definitionen
Bygger på föreställningen att det finns en japansk berättarteknik, ett sätt att berätta en historia med hjälp av bilder, text och rutor och att denna skiljer sig från exempelvis en amerikansk eller en fransk berättarteknik.

Exempel på företeelser som man skulle kunna inkludera i en japansk berättarteknik är antalet rutor och/eller ord per sida, något som jag upplever är märkbart lägre än i västerländska serier. Det skulle här vara spännande att göra en kvantitativ studie med jämförelser för att få mer tillförlitlig information. Andra exempel är formen på rutorna, eller rent av bristen på dem, hur man använder ”bleeds” (ung. illustrationer utan ram som når hela vägen ut till kanten på sidan - jag har tyvärr aldrig stött på någon vedertagen svensk motsvarighet till begreppet).

Symbolspråk spelar också in här. I västerländska serier indikeras ofta en sovande karaktär av en följd av ”zzz” eller, i till exempel Lucky Luke en såg som sågar i en trästock. I en manga är det istället vanligt att låta karaktären ha en bubbla som går ut från näsan för att indikera sömn. De här sakerna visar på tydliga kulturella skillnader i hur seriernas symbolspråk fungerar och är ett starkt argument för denna definition.

Besvärlig blir den dramaturgiska definition när man kommer till personer och verk som rör sig i gränslandet. Vad kallar man exempelvis Doing Time eller I’ll Give it my All... Tomorrow? Låter man den japanska berättartekniken bli bred nog för att omfatta dessa, eller skall man kalla dem, och alla andra japanska serier som inte faller inom ramen för den japanska berättartekniken för något annat? Och i så fall vad?

Definitionen är helt klart användbar, men det är för mig lite förvirrande att referera till en berättarteknik på ett annat språk. Jag kan inte komma på någon icke koreansktalande som hänvisar till sina serier som ”manhwa”, eller icke fransktalande som hävar att det de tecknar är ”Bande dessinée” vilket råkar vara de båda ländernas ord för det svenska ”serier”. Man skulle i dessa lägen kanske snarare mena att ens berättarteknik är inspirerad av, eller försöker efterlikna, den man traditionellt förknippar med Korea respektive Frankrike än att plocka in ländernas respektive termer.

Definitionen har anhängare i till exempel Åsa Ekström som argumenterar väl för detta sätt att se på manga på sin blogg hos Bokus.

Den geografiska definitionen
Här görs en betydligt mer svart-vit indelning där manga helt enkelt är synonymt med serier som som skapats i Japan av japaner. Till synes är det här en bekväm indelning, där det sällan råder tvivel om huruvida något är manga eller inte. För att ett begrepp skall vara riktigt användbart behöver det definiera något på ett sätt som gör att det inte lämnar behov av ytterligare definitioner och på ett sådant vis fungerar den geografiska definitionen väl.

Vi behöver här inte heller oroa oss över att manga är något som kan komma att förändras så att sådant som tidigare fallit inom definitionen nu hamnar utanför. Det är min upplevelse att det går tydliga trender även inom Japan för hur man tecknar exempelvis ansikten, där 60-talets Disneyinfluerade Tezuka-stil har stora skillnader med hur ansikten tecknas idag.

Dock är definitionen såklart inte perfekt då den endast tar hänsyn till en enda parameter. Vad gör vi här med utomjapanska tecknare som tecknar sådant som är till förväxling likt kommersiell strömlinjeformad manga? Bedömningen blir här rimligen hård och utan gråzon – Dessa verk är inte manga - och det kan vara en onödig klumpig kantighet.

Drar vi denna diskussion ännu längre hamnar vi till slut i en lite obekväm diskussion om nationstillhörighet. Kan en person som är född i Sverige men bosatt i Japan med japanskt medborgarskap teckna manga, eller måste man vara född där? Och skulle en person som är född i Japan, men som emigrerat utomlands teckna manga? Det börjar här, beroende på svar, snabbt lukta av en lagom unken rasdiskussion.

Var står jag?
Själv lutar jag främst åt den geografiska definitionen av manga, just för att den borgar för minst antal missförstånd. Dock, eftersom det inte riktigt finns något konsensus kring hur man använder begrepet manga, har jag mer och mer helt frångått begreppet för det mer otvetydigare ”japanska serier”. Det är till stor del därför bloggens adress är just japanska-serier.blogspot.com med ordet manga bara representerat som katakana. Med det sagt är såklart serier från andra länder fortfarande intressanta. Jag älskar seriemediet och läser gärna verk från alla olika kulturer, bara inte i samma utsträckning.

Med tanke på hur vitt skilda olika japanska serier är från varandra går det förstås att ifrågasätta huruvida det ens är meningsfullt att driva en blogg med temat japanska serier. Man kan anse att det vore lika gott att skriva om alla sorters serier, oberoende av geografi. Jag har nog inget riktigt tillfredställande svar på detta, men misstänker att förklaringen har flera bottnar. Det kan vara att japans serieindustri är så ofantligt stor att det helt enkelt räcker som tema? Eller så lever jag kvar i något slags naiv exotifiering av en kultur som är mystisk och spännande?

Säkert spelar båda in, men min främsta gissning är att det samspelar med att världen idag är så fragmentariserad med så otroligt mycket information om varje givet ämne. För att kunna veta så pass mycket om något att man kan drömma om att våga se sig själv som en auktoritet måste man helt enkelt skala bort och fokusera - spetsa sin kompetens - och det råkar helt enkelt vara så att ämnet japanska serier är ett av de jag blivit minst trubbig på.