måndag 25 april 2011

Uzumaki

Uzumaki
Junji Ito
Galago
Uzumaki är en av de mer intressanta svensköversatta verken på senare tid. Mig veterligen har renodlad skräckmanga tidigare aldrig publicerats på svenska, men skulle jag ha fel blir jag hemskt gärna rättad.

Japan har en stark tradtition av läskiga berättelser. Faktum är att det är något av en sommartradition att berätta spökhistorier eftersom de kalla kårarna anses svalka i sommarhettan. Det är därför föga förvånande att det finns en uppsjö av skräckmanga. En av de största, som jag säkert återkommer till i senare inlägg, är Kazuo Umezu och det är också han som varit förebild till Junji Ito.

Snigelskådning är som fågelskådning.
Bara långsammare.

Uzumaki betyder ungefär ”malström” eller ”strömvirvel” och är egentligen en samling kortare historier som alla utspelar sig i samma stad och på något sätt involverar spiraler. I den allra första historien får vi höra om en familjeman som blir alltmer fascinerad av just spiraler. Det börjar relativt oskyldigt med att han sitter helt uppslukad av ett snigelskal eller skapar en virvel i badkaret innan han hoppar i. Hans beteende urartar dock snart i allt vildare försök att forma saker, och hans egen kropp, till spiralformade mönster.

Det här kan jag se mig själv göra.

Junji Ito använder seriemediet effektivt för att skapa lagom äcklande scener som biter sig kvar på näthinnan i stora dubbeluppslag. När man inte kan förlita sig på det filmtekniska skräckgreppet att låta något plötsligt dyka upp i bild ackompanjerat av ett kraftfullt ackord ställer det stora krav på berättarteknik för att historien skall bli riktigt läskig. Och riktigt rädd blir jag väl i ärlighetens namn aldrig, snarare är det just en krypande känsla av galenskap som påminner mig lite om ett par H.P. Lovecraft-noveller som genomsyrar berättandet.

Korkskruvslockar är 2005

Uzumaki är behändiga tre volymer lång, varav de två första i skrivande stund finns översatta till svenska av Galago. Junji Ito gör dessutom ett bra jobb vad gäller att hålla konceptet fantasifullt, trots att han låst in sig själv ganska rejält med tanke på spiraltemat. Vare sig det är mordiska spirallockade frisyrer eller skolelever som förvandlas till sniglar så är det underhållande. Det går förstås att diskutera om inspirationen är hämtad från numerologi och det gyllene snittet i stil med Darren Aronofskys Pi, men ärligt talat så vore det nog väl spekulativt. Till syvende och sist nöjer jag mig nog med att konstatera att jag också tycker om att titta på strömvirvlar i badkar. De är hypnotiserande på något sätt.

Lilla snigel akta dig?
Akta dig för stora snigel!

Återstår förstås att se om Uzumaki verkligen svalkar i den stundande sommarvärmen.

3 kommentarer:

  1. Jag håller med om att Uzumaki aldrig riktigt skrämmer, den är mest konstig, inte för att det är dåligt men... "Gyo" av samma mangaka fick dock mig att rysa. Den har en mycket mer påtaglig känsla av fara. Fast jag tror ändå att jag blev mest påverkad av "The Enigma of Amigara Fault", en kort bonusberättelse i slutet av Gyo. Jag tänker inte säga vad de handlar om, cause spoilers, men de är båda rekomenderade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Tack för tipset! Ser tyvärr att "Gyo" volym ett verkar ha gått ur tryck, men jag får hålla ögonen öppna vad gäller Second Hand.

      Har inte läst så väldigt mycket skräckmanga, men om jag skall tipsa tillbaka är "Reptilia" av Kazuo Umezu ganska ryslig på sina ställen. :)

      Radera
    2. OK, tack för tipset. Om du inte hittar Gyo i butik kanske den finns på mangateket förresten. Men det funkar ju bara om du är Stockholmare...

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...