Moyasimon

Moyasimon
Masayuki Ishikawa
Del Rey

När man ser dokumentärer om japanska serier poängteras dett nästan alltid vilken bredd det finns. Man pratar om manga för barn, för vuxna, för hemmafruar, kontorsarbetare och matlagningintresserade. Masayuki Ishikawas Moyasimon är precis ett sådant bevis på utbud – En manga om ett jordbruksuniversitet.

Huvudpersonen i Moyasimon heter Tadayasu. Han är egentligen ganska ointresserad av att bli något särskilt på Tokyos jordbruksuniversitet, men han har en gåva – Tadayasu kan se och kommunicera med bakterier. Bakterierna representeras i serien som små söta figurer med stora huvuden och små kroppar och är mer eller mindre som gjorda för att tillverka små mobil- och nyckelringsprydnader av. Bakterierna finns också ofta med i marginalerna, ackompanjerade av små texter om vad de har för hobby eller sådant de tycker illa om.

Baciller, eldflugor, de är
tydligen inte så olika.

Historien hinner inte mer än börja innan Tadayasu och hans barndomsvän Kei hamnar mitt i vad som verkar vara en mordutredning. En kvinna vid namn Hasegawa har försvunnit från campusområdet och inte setts till på sex månader och polisen utesluter inte mord eller dråp som ett möjligt scenario. Därför blir skräcken desto större när Tadayasu och Kei i en dunge hittar en pinne nedstucken i marken med namnet ”Hasegawa” inristat. Har de hittat hennes döda kropp!?

Här vilar Hasegawa...s jästa säl.

Nej, det har de såklart inte, och det framkomer snart att Hasegawa lever och att hon tillsammans med en professor på skolan begravt en säl och helt enkelt märkt ut platsen för att kunna gräva upp den senare. Så varför har de gjort det? För att inuti sälens kropp finns ett antal fåglar, som när de fått jäsa i en sälbuk i sex månader blir till ”Kiviak” – en delikatess som jag efter beskrivningen Kei ger är väldigt obenägen att provsmaka...

Professorn föreläser så vilt om suspekt mat att
hans pratbubblor tränger upp dig mot väggen.

Stora delar av första volymen av Moyasimon handlar om olika sorters jäst och jästa livsmedel. Allt från alkohol, som egentligen går att beskriva som ”jästbajs”, till natto avhandlas och till och med vår svenska surströmming nämns på ett hörn. Om viljan finns kan man som nybörjare i bakterievärlden helt klart lära sig en hel del om hur olika jäsningsprocesser fungerar. Man får också veta en del om hur nyttiga bakterier är och att bacillskräck är en av de fånigaste, och mest kontraproduktiva, fobier som finns.

Lactobacillacea brottas med viss tunnhårighet.
Väldigt artig dock.

Det finns också ett ekologiskt tänk hos Masayuki Ishikawa. Den första japanska volymen av Moyasimon gavs ut på 100% återvunnet papper och dessutom med bläck gjort från soyabönor. Jag gillar verkligen tanken att låta själva bokens material vara en del av budskapet och berättandet, även om den engelsköversatta utgåvan med största sannolikhet inte följt samma mönster.

Förmågan att se bakterier kan skapa
viss oro i smutsiga miljöer.
Observera bakterierna i marginalen!

Tadayasus förmåga utnyttjas på det hela taget mest till att ge professorn olika möjligheter att föreläsa, även om Tadayasu räddar många från rejäla obehagligheter genom att upptäcka att maten på skolan, till skillnad från de trevliga jäsningsbakterierna innehåller E. coli. Det här dock väldigt långt ifrån en renodlad faktabok - fokus ligger allt som oftast på att underhålla och utveckla relationerna mellan Tadayasu och det mer eller mindre spretiga nätverk som omger honom. Det är egentligen minst lika mycket en kompishistoria om mer eller mindre galna upptåg under studietiden som det är en propagandatitel för hur intressant det kan vara med biologi och jordbruk.

E. coli: Söt men dödlig...

Slutligen vill jag be om ursäkt för den dåliga kvaliteten i bildexempeln. Jag skyller på scannerproblem som förhoppningsvis är åtgärdade inom kort.