 |
|
Berserk vol. 1 Kentaro Miura Dark Horse Comics |
Berserk handlar om svärdskämpen Guts, en enstöring som går under epitetet ”Den svarte svärdskämpen”, hyser ett förakt för svaga människor och hatar att man tar i honom. Man kan ana att han levt ett liv fullt av blod, besvikelser och svek, inte bara för att han saknar en arm och är blind på ena ögat. I berättelsens början har Guts en imponerande arsenal, ett gigantiskt svärd som kan klyva en man i rustning, ett helautomatiskt armborst och en arm av metall som kan avfyra kanonkulor. Just metallarmen i kombination med namnet Guts innebär förmodligen att Kentaro Miura hämtat inspiration från antingen den faktiske historiska personen Götz von Berlichingen (kallad ”Götz med järnhanden”), eller från Goethes drama med samma namn. En semiintressant fotnot är att Goethe i pjäsen uppfann repliken ”Kyss mig i arslet”. Med ett sådant kulturellt arv är det svårt att se hur Berserk kan bli annat än genial.
 |
| Vår hjälte... typ. |
Efter ett par volymer av etablerandet av Guts karaktär får vi så en rejäl tillbakablick som börjar vid Guts födsel. Miura förnekar sig inte och låter givetvis Guts födas under ett träd av sin hängda mor i hennes sista dödskramper. Han ligger sedan där i en blandning av blod och moderkaka innan han hittas av en grupp legoknektar där en kvinna tar in honom som sin egen.
Eftersom Berserk i dagsläget är 34 volymer lång har jag inte för avsikt att förklara så mycket mer av handlingen, men huvudtråden i Kentaro Miuras verk är Guts förhållande till en karismatisk men alltmer maktgalen ung man vid namn Griffith. Griffith styr ett band med legoknektar där Guts fungerar som hans högra hand, men Guts lämnar gruppen när Griffiths höga ambitioner hotas att braka sönder och den karismatiske ynglingen gör ett avtal med mörka krafter som Faust inte ens skulle kunna drömma om.
 |
| Det här är det sjukaste Jag vågar visa i bloggen. Det finns mycket värre. |
Det Miura gör allra bäst är dock ursinnig action, framförallt action där Guts kämpar mot vansinniga demoner hämtade från de allra mörkaste mardrömmar och depraverade fantasier. Intellektuellt är det definitivt inte (även om det såklart finns såväl intressant symbolik som övergripande teman) och många skulle nog, 18-årsgränsen till trots, kunna ta ordentlig anstöt av det som skildras. Men för mig är frossandet i Berserks våldsamhet en sådan uppenbar eskapism. Just det överdrivna i att - håll i dig nu – ett demoniskt vidunder med en jättestor fallos som tunga försöker våldta en kvinna medan Guts, spottandes blod och med fler brutna ben än hela, klyver monstret på mitten med ett över två meter långt bredsvärd. Risken att något sådant skulle hända i vrekligheten är... låt oss säga marginell. Det är så verklighetsfrämmande och så överdrivet att, åtminstone hos mig, äcklet och det frånstötande ger vika för något slags bisarr humor. Jag kommer på mig själv med att skratta högt och stöta ur mig ett ”Vad fasen håller du på med Kentaro!” för att sedan snabbt bläddra till nästa sida för at se vad som händer härnäst. Det är helt enkelt så vansinnigt underhållande att jag kan förlåta Berserk för alla dess tillkortakommanden.
 |
| Nakenlekar! |
För tillkortakommanden finns det. Kentaro Miuras har arbetat på sin berättelse i över 20 år och det märks tyvärr ibland i berättelsens struktur. Förutsättningar och personligheter ändras över tid och jag är inte helt övertygad om att ens Miura själv är säker på vare sig vart han är på väg, eller hur han skall avsluta historien. Hans teckningsstil är dock oerhört ambitiös med detaljer och en minutiös nogrannhet i varje ruta och det går att se hur Miuras tecknarstil utvecklats från de tidigaste volymerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar