måndag 14 februari 2011

Toriko

Toriko är utgiven av Viz Media under
deras Shonen Jump Advanced
Ibland har man inte ett dugg lust att tänka nyttigt. Ibland vill man bara stoppa i sig en svettig pizza med 119 ingredienser och skölja ner det med en kanna vitlökssås. Ibland vill man bara läsa Toriko av Mitsutoshi Shimabukuro.

Toriko utspelar sig i en "gourmetvärld" där allt kretsar kring mat, med fokus på sällsynta ingredienser. Att ta ett tema, i det här fallet mat, och sedan låta allt, överallt, kretsa kring det är ett ganska vanligt grepp i manga som främst riktar sig till tonåringar. Det kan vara ett brädspel, en aktivitet eller en sport som, när (den ofta magiskt talangfulle) protagonisten väl fått upp intresset, förföljer henne eller, absolut oftast, honom.

Om temat för en sådan manga råkar vara säg... flugfiske så är det inom bokens ramar en fullständigt naturlig situation om bokens protagonist under en promenad snubblar in i en främling och denne någon utan omsvep utmanar honom på en flugfiskeduell för att återställa sin heder.

Kräfttorsken är ett av de
mer normala djuren i
Torikos värld
Vad som skiljer Toriko lite från mallen är att bokens huvudperson, gourmetfantasten Toriko känns ganska färdig. Muskelberget Toriko är redan fantastiskt kompetent, etableras som praktiskt taget oslagbar i strid och blir aldrig direkt oroad över de mest riskabla situationer och det är svårt att se hur man skall kunna utveckla karaktären mer än genom tillbakablickar.

Istället sköts allt oroande av Torikos side-kick kocken Komatsu. Komatsu har som funktion att följa efter Toriko och förklara för läsaren precis hur enastående Toriko är. Läsaren är på ett sätt trygg med Toriko, eftersom de mest fasansfulla situationer aldrig blir farliga på riktigt.

Den här apan är lite galnare.
På Toriko-skalan får den dock
bara 3/10
Allt det här kan låta som dålig dramaturgi och, tja, det är det väl till viss del. Men historien är så fartfylld och sprudlar av så mycket idéer och berättarglädje att det liksom inte riktigt gör något. Volymerna, i skrivande stund tre i antal, är otroligt snabblästa lite på samma sätt som en påse chips tar slut automatiskt så fort den öppnats. Mitsutoshi Shimabukuro gör också ett skickligt jobb i att hitta på olika (o)djur för Toriko att jaga och äta, det ena vansinnigare än det andra.
Ha Ha Ha! Toriko lättar upp
stämningen med lite bajshumor

Så, för att sammanfatta: Toriko är enkel men fantasifullt intensiv underhållning utan behov av analys eller reflektion. Även om man såklart kan
läsa in precis vad man vill med underhållande resultat.

1 kommentar:

  1. Jag bara älskar den här serien. Kan inte riktigt sätta fingret på varför men jag gör det.

    Ett stort plus är att den på ett lite annorlunda sätt bryter stereotypa mönster, men fortfarande är väldigt mainstream. Det är t.ex. ovanligt med den typen av djupt känslosam vänskap (det är väldigt gott om kramar och snoriga tårar) som Toriko och Komatsu utvecklar längre fram i serien.

    En annan ovanlighet är att denna mangaka lyckas få ihop en ensemble av karaktärer där ingen känns som "lockbete för fangirls", det är alldeles för mycket muskler och korkade ansiktsuttryck för att nån ska kunna klämmas ner helt bekvämt i bishonen-mallen. Och jag är ändå tjej, nä det här är karaktärer man gillar för mer än utseendet. No cheap tricks, I approve!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...