I berättelsens början får vi lära känna Nomiya, en gymnasiekille på glid som varit med om en vårdslös mopedolycka där han klarat sig utan en skråma. Flickan han skjutsade med blev dock hopplöst förlamad och Nomiya brottas med enorma skuldkänslor.
Nomiya struntar helt i skolan och hoppar av sitt enda glädjeämne, skolans basketlag, för att varje dag besöka flickan han förlamat. En dag stöter de på en ung kille i rullstol, den en gång lovande 100-meterslöparen Togawa, som ensam tränar med en basketboll.
 |
| När läste du senast en hyllning till hur ballt det är med rullstol? |
Togawas mer än lovligt kärva personlighet har fått honom utesluten ur laget han spelat i, men han och Nomiya bildar ett tvåmannalag och börjar spela om pengar mot andra. Och här glimrar historien till ordentligt!
 |
| Funktionsnedsättning som dopningspreparat. |
Efter att ha vunnit en av matcherna anklagar motståndarlaget Nomiya och Togawa för fusk eftersom, håll i dig, Togawa använder rullstol. De tycker att rullstolen ger Togawa en orättvis fördel och vägrar betala vadet de hade om matchen. Nomiyas försvar av Togawa är inget mindre än fantastiskt och hela scenen ställer på något sätt hela uppfattningen om vad det innebär att ha en funktionsnedsättning på ända.
Det är väldigt lätt att definiera en person utifrån deras fysiska egenskaper, vare sig det är kön, kläder, kropp eller mängden melanin i huden. Men i REAL hamnar jag åtminstone i ett stadie där jag inte längre fäster någon vikt
vid det. Jag har vant mig. För det är det alla fördomar bottnar i.
Att man inte är van.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar