 |
|
A Bride’s Story Kaoru Mori Yen Press |
Kaoru Mori har enligt en inkluderad kort självbiografisk serie två övergripande intressen som följt henne ända senda biblioteksbesöken på mellanstadiet. Det ena, viktorianska hembiträden i 1800-talsmiljö, rönte henne så pass stor framgång att två av hennes serier, Emma och Shirley till och med svensköversattes för ett par år sedan, någonstans mitt under boomen för japanska serier. Det andra intresset, nomadfolk kring sidenvägen i Centralasien, har hon mig veterligen inte fått utlopp för förrän här i A Bride’s Story.
Historien utspelar sig liksom Kaoru Moris tidigare historier på 1800-talet och handlar om Amir Halgal, en tjugoårig kvinna från en nomadstam som blivit bortgift till en bofast familj. På allra första sidan träffar hon sin tilltänkte för första gången, med överaskningen att han bara är tolv år gammal! Själv har jag känslan av att i nio fall av tio hade en författare använt det här upplägget för att förmedla ett budskap om kvinnligt förtryck och det fruktansvärda i att inte låta människor själva välja vem de vill gifta sig med. Kaoru har en mycket mer avslappnad hållning till företeelsen och faller inte i fällan att fördöma en kultur från en annan tid för att deras kultur och känsla för vad som är en moralisk handling råkar skilja sig från hennes egen. Det är helt enkelt bara ett annat sätt att ordna sitt samhälle och min åsikt är att denna fördomsfria utgångspunkt hedrar henne.
 |
| Enda kritiken någon framför om åldern är att Amir borde börjat föda barn tidigare |
Istället för att fördöma så får vi istället en väldigt varm historia. Amir och hennes unge brudgum Karluks förhållande liknar i mångt och mycket en relation mellan storasyster och lillebror. Amir är också tämligen frigjord och är, på grund av hennes nomaduppväxt, en högst kapabel jägare med pil och båge.
 |
| Perfektion i C-dur |
Just jaktscenen i bokens inledning är bland det mest kompetenta jag någonsin upplevt i serieväg. Känslan av fart och fokus hos Amir på hästryggen och harens flykt får mig verkligen att hisna och är så fantastiskt skildrad över tre sidor att det helt enkelt inte går att beskriva. Det kapslar på något sätt in essensen i vad det är serier kan göra som få andra medier kan.
 |
| Nästa sida. Man kan känna pilen träffa. |
En sak som jag egentligen inte vill ta upp, men som i det glåmiga ljuset av barnpornografidomen mot Simon Lundström hela tiden ligger som ett filter över min läsning av A Bride’s Story är åldersskillnaden mellan Amir och Karluk. Allt är på det hela taget väldigt oskyldigt, men lite mer än halvvägs in i första volymen när de båda sover i en jurta kysser de varandra och, eftersom Amir är van vid nomadliv och vet hur man undviker kyla, sover efteråt nakna i samma säng. Tanken att den här scenen skulle vara olaglig att titta på är förstås befängd, men att tanken kring den över huvud taget slår mig säger något om hur bisarr vår strävan efter beskyddandet av något slags värnlöshetens idé blivit.
 |
| Utnyttjar Amir den unge Karluk? Bara Ecpat vet. |
Skall man säga något där, i en normal värld, A Bride’s Story brister så är det förmodligen i Amirs karaktär. Åtminstone så här långt är hon i det närmaste gudalik med bara positiva egenskaper och massor av styrkor. Hennes enda svaghet i första volymen är att hon oroar sig lite för mycket när Karluk får feber. Jag är dock beredd att ge Kaoru Mori en rejäl chans att utveckla både berättelsen och karaktärerna i betydligt fler volymer, speciellt med tanke på hur lyxig utgåvan från Yen Press är. Någon som är mer påläst om 1800-talets Centralasien kan säkert hitta både en och två brister i Kaorus porträttering, men för en naiv nybörjare som mig är det här på det hela taget definitivt en lyxig chokladtryffel bland allt lösgodis på marknaden.
