The Legend of Kamui

The Legend of Kamui
av Sanpei Shirato.

Utgiven av Viz.

Läses från vänster till höger.

Sanpei Shiratos The Legend of Kamui är en berättelse i ett strikt hierarkiskt feodalsamhälle, om en herrelös ninjas desperata kamp mot ett öde där alla goda människor runt omkring honom drabbas av olycka. Den innehåller också cool ninjaaction och en hujedanes massa våld.

Kamuis skapare Sanpei Shiratos tecknarstil är ganska annorlunda om man är van vid svenskpublicerad manga som Naruto, Ranma½ eller för den delen Hellsing. Detta beror till viss del på att den är tecknad i en annan era, 60-talet, men också på att den i många försök att klassificera undergrupper till manga faller under det man brukar kalla för gekiga.

Hur man etablerar
åldersgräns 18+
på en ruta

Jag har för avsikt att närmare beskriva gekigarörelsen i en framtida text, men den kortaste möjliga förenklingen av den är något i stil med: Manga med mer realistisk stil än de populära ”stora ögonen” som generellt riktar sig till en äldre målgrupp.

Eftersom mangan riktar sig till just en äldre målgrupp innehåller den stora mängder våld och sin beskärda del naket. Varken bokens hjältar eller skurkar drar sig för att döda sina fiender, men med det sagt så är berättelsen långt ifrån effektsökeri och har en rimlighet i sin egen orimlighet. Shiratos upplägg är ofta genomtänkta historier.

Han är död 20
sidor senare

Det första kapitlet är ett underbart exempel, som börjar med att Kamui räddar ett rådjur från vildhundar, bara för att se det skadade villebrådet fly i skräck även från dess vänligt sinnade räddare och kasta sig ut för ett stup. Läxan, att bytets öde är att aldrig kunna lita på någon, återupprepas sedan i längre form under hela kapitlet, där Kamui hjälper en annan ninja på flykt undan hennes förföljare, bara för att se henne försöka ta hans eget liv så fort striden är över. Det är förmodligen också möjligt att göra en ännu bredare tolkning med råjuret som synonymt för Kamui, som ständigt bedras av, eller tvingas lämna, de han står nära.

Hemingwayiskt fiske

Inom historien hamnar Kamui i ett lugnt fiskeläge på en avlägsen ö, där han accepteras av nästan alla. Ständigt på resande fot börjar Kamui hoppas på ett stillsamt liv utan död, men hans förflutna, eller hans öde, hinner ikapp honom och han tvingas snart in i skeenden där liv står på spel, såväl hans eget som de andra bybornas. Vi bjuds också på ett antal fiskescener som får åtminstone mig att mer än en gång tänka på Ernest Hemingways Den gamle och havet

The Legend of Kamui lånar mycket från klassisk ninjamystik vad gäller vapen och tekniker. Den som har läst Naruto kommer att inse hur mycket Masashi Kishimoto inspirerats av liknande källor, även om han istället valt att anpassa det för en yngre målgrupp.

Såhär tecknar man
ninjastrider

Nämnas kan också att Sanpei Shirato har en bakgrund inom Kamishibai – ungefär en slags enmansteater som går ut på att visa bilder på en portabel liten scen. Berättaren visar och växlar bilderna samtidigt som hon eller han berättar historien och gör ljudeffekter till bilderna. Det är förmodligen inte att överdriva om man påstår att det har haft effekt på hans visuella berättarteknik.

Just den här två volymer långa historien, The Legend of Kamui är den enda manga om karaktären Kamui som översatts och publicerats på engelska, men den är egentligen en del av en mycket större historia som tyvärr inte går att läsa för oss som inte kan tillräckligt bra japanska (åtminstone om man föredrar att läsa i pappersformat av professionella översättare).

The Legend of Kamui är publicerad av Viz och är i skrivande stund tyvärr ur tryck.